Jag. Mår. Inte. Bra.
Fysiskt sett så är jag helt slut och jag förbannar det faktum att jag aldrig går upp i vikt. För vet ni vad, det är inte kul att vara såhär smal när man inte vill. Alla kämpar och tjatar så jävla mycket om att gå ner i vikt hit och dit, men ingen snackar om hur tufft det är att gå upp. Så sluta säg till mig hela tiden att "oj vad smal du är!" för det är fan i mig exakt lika kränkande som att säga till nån "oj vad tjock du är!" >.<
Läkarna verkar uppenbarligen inte hitta nåt fel på mig heller - jag har iofs inte ens fått reda på mina provsvar än - så antingen har dom glömt mig eller så struntar dom i det. "Jag är en gåta" - som min läkare sa...
Jag är alltid trött och det påverkar också mina studier. Jag orkar ingenting just nu vilket leder till att jag mår psykiskt dåligt. Stressen, pressen... Har 3 tentor inklusive en massa annat nu dom här 4 veckorna och jag orkar bara inte.
Studenthälsan hälsar på då och då och informerar om att det ÄR tungt och att man kan prata med dom. JAHA, så jag måste gå i nån jävla stressterapi för att klara av min utbildning? Ändra om rutinerna i så fall. Jag skulle hellre plugga 5 år än att stressa såhär jävla mycket.
- Eller så är det min skola som det är fel på?
Det kanske är så att min fysiska kropp gör att jag känner såhär också. Jag har alltid varit flitig och självklart är det tufft att studera - allt annat hade ju varit knasigt - men med tanke på att allt jag äter rinner rakt igenom mig säkert får mig att tappa orken och bli less på allt. Ni tänker säkert "börja ät!" men det handlar inte om det. Med tanke på hur mycket jag äter så borde jag vara normal/överviktig men ingenting händer. Å träna tyckte inte min läkare att jag skulle göra heller, ifall jag tappar ännu mer - men träning borde ju leda till att jag blir piggare iaf? :S
Ni förstår säkert varför ni inte träffar mig så ofta längre^^
Puss på er, här får ni en asgammal bild :p
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar