Vidriga människor

Jag får nästan kramp i hjärtat, så arg och bekymrad blir jag, när jag läser om människors egoism. Vad är det för en vidrig värld vi lever i?

Jag läste en artikel här om dagen, om en ung kvinna som på pendeltåget blev misshandlad. Ingen gjorde något. Inte ens efter att förövarna gått iväg frågade någon hur hon mådde. Sånt här gör mig vansinnig.

Igår diskuterade jag och en vän hur människor agerar i olika situationer och varför. Det är svårt att svara på varför, men min gissning är att vi styrs ganska mycket av impulser i just sådana situationer, eller bara vill fly, inte vill se, inte lägga sig i och bara gå därifrån. Hur fan sover sådana människor om natten?

Igår kväll när min vän var påväg hem (efter att vi pratat om det här), såg hon en gammal trasig själ, ramla nedför rulltrappan. Ingen gjorde något. Han blödde kraftigt från huvuvdet och eftersom hon var långt ifrån tog det ett tag innan hon var på plats. Människor gick förbi, tittandes, tillslut kom det fram två kvinnor och hjälpte honom upp - men sen gick dom.
Min vän insåg att han måste till sjukhus, men när väktare och spärrvakten kom, ville dom inte ringa ambulans och när hon bad om såromläggning visste dom inte ens vad dom hade i sina sjuk-väskor. Dom hade inte ens kollat igenom dom? Vad är det här? Ett skämt?

Slutligen kom ambulansen iaf och farbrorn var vid medvetande tills den kom. Men han var ledsen och sånt skär i bröstet. Hade inte min vän varit där - vad hade hänt då? Hur lång tid hade det gått innan han fått hjälp?

Hur skulle folk handla om jag råkade illa ut?
Om jag blev misshandlad, hotad eller tuppar av nånstans - hjälper någon mig då?

Människan har hjälpt varandra i alla tider, försvarat och slagits för varandra. Men nu 2012 lever alla i sin egen värld och varken ser eller hör. (självklart pratar jag inte om alla, för det finns många fantastiska själar därute!) Jag undrar bara hur vissa kan sova om natten.

Jag blir illa till mods. För några år sen blev jag hotad och strypt mot en vägg mitt i centrala Stockholm av en stor man. Folk gick förbi. Som tur var lyckades jag fly - men det är skrämmande att ingen bryr sig. Alla borde bry sig om varandra.

Skäms.